IV:9
(utvikning,
bytesvärde – parentes:)
(I föregående avsnitt användes uttrycket »samhälleligt bruksvärde». Rättrogna
marxologer, om sådana fortfarande finns, borde ha anledning att protestera
mot denna tautologiska slapphet. Bruksvärde kan inte vara annat än samhälleligt,
och har man sagt bruksvärde bör man också säga bytesvärde. Det kan därför
vara på sin plats att komplicera denna fråga utifrån textsamtalets plats
i ett större sammanhang. För att inga vidare missförstånd skall uppstå tar
jag mig friheten att något parafrasera ett avsnitt ur Theorien über den
Mehrwert, det posthuma fjärde bandet av Das Kapital, (där ordet
»förbrytare» för relevansens skull har bytts ut mot ordet »skrivarkursdeltagare»):
En filosof producerar idéer, en pastor predikningar, en professor kompendier.
En skrivarkursdeltagare producerar (ofärdiga) texter. Om man närmare betraktar
sambandet mellan denna senare produktionsgren och samhället i dess helhet
kommer man att bli fri från många fördomar. Skrivarkursdeltagaren producerar
inte enbart texter utan också försörjningen av de lärare som håller i samtalen
om skrivande och dessutom de ofrånkomliga poetikkompendier och handledningar
i skrivande som cirkulerar på öppna marknaden. Skrivaren producerar uttryck
och intryck – moraliska, tragiska, komiska – som utgör grogrund och förutsättning
för förlagens priviligierade manusvrakande, tryckeriernas verksamhet, medias
dagliga behov av pikanterier och bekännelser osv. In i detalj kan detta »allmänna
skrivande» och dess inverkan på produktivkraftens utveckling påvisas – eller
för att återgå till Marx’ egna ord: »Skulle lås någonsin ha utvecklats till
sin nuvarande perfektion om det inte fanns tjuvar? Skulle framställningen
av sedlar ha framskridit till sin nuvarande fulländning om det inte fanns
några falskmyntare? Om man lämnar det privata brottets sfär: skulle någonsin
världsmarknaden ha uppstått utan nationella brott. Ja, ens nationer? Och
har inte det förbjudna trädet varit kunskapens träd alltsedan Adams tid?»
(Ekonomiska skrifter, sv. övers. 1975, s. 193 f.))