IV:7
(lärodikt)
Var börjar dikten? När slutar föreläsningen? Hur dags? Och vad är en lärodikt
– idag? Enligt Nordisk familjebok var läget 1912 följande: »Didaktisk
poesi, estet., en förr ofta, nu mera sällan nyttjad term,
som sidoornats med epik, lyrik och dramatik eller användts för att beteckna
en 'öfvergångsform' mellan poesi och prosa. I moderna poetiker är termen
struken: med poesin har lärodikten endast formen gemensam. Medan tankelyriken
bringar den intellektuella upplefvelse, som är diktens frö, till lyrisk verkan
därigenom, att den utlöser känslor, därigenom, att det abstrakta konkretiseras,
vill den didaktiska poesin endast förmedla stoff, upplysa, undervisa; den
tillhör icke poesien, utan den vetenskap (respektive yrke o. s. v.), hvarifrån
dess ämne är hämtadt, och är retorisk (jfr Schillers ord: 'Om något intellektuellt
eller öfver hufvud förnuftsmässigt skall kunna bli skönt, måste det först
bli sinnligt och föremål för inbillningskraften'). Lärodikter med uttaladt
syfte att undervisa uppstodo med Vergilius’ 'Georgica' (som förblifvit mönstergill
inom arten) och Horatius’ 'De arte poëtica'. Bland lärodiktare i nyare tider
märkas fransmännen Boileau och Delille, tyskarna Opitz, Haller och Tiedge,
engelsmännen Pope och Young, svenskarna Gyllenborg, Leopold, Valerius och
Wallin. Under 1700-talet, då den pseudoklassiska smaken jämte hänsyn till
det nyttiga behärskade litteraturen, idkades lärodikten som en af poesiens
förnämsta arter. Så satte man på vers t. ex. bi- och silkesodling, jakthundars
dressyr, navigation, öfversättningskonst, schackspel, syfilis, ull, hälsobrunnar,
dietetik, astronomi, uppfostran
o. s. v.» – 1) Lärodikten låter sig inte
hämtas tillbaka, 2) essän är fortsatt kompromissvillig, 3) herdediktningens
tid är förbi. Det var där vi hamnade när vi började tro att uttrycksformerna
upplösts. Moralen måste döljas så länge det går, även om det råkar handla
om global uppvärmning. En oavbruten skuld till den egna isoleringen. Och
ändå denna jakt på lycka. Frågan är om det var vi som rubbade ordningen.
Många vet svaret. Den tysta kunskapen låter sig inte fixeras i text. Den
skulle gå under i triviala utsagor, t.ex. om att en hand skrivit ner dessa
ord, om att historien och tingen som omger oss vet mer än vi vet. Det fantastiska
kan hämtas fram ur exakt vetande. Man kan läsa sig till det. Man kan läsa
sig till nya drömmar. Det råder viss oro bland björkarna. Orden svämmar över.