I:6
(läsa
högt)
Är den första dikten i den engelska litteraturen en dikt? Från 680-talet? »Cædmons sång»: Nu scylun hergan hefænricæs uard, metudæs mæcti end his modgidanc,
uerc uulderfadur, sue he uundra gihuæs, eci dryththin or astelidæ. He ærist scop
ælda barnum heben til hrofe, haleg scepen; tha middungeard moncynnæs uard, eci
dryctin, æfter tiadæ firum foldu, frea allmectig.
Nu scylun hergan hefænricæs
uard,
metudæs mæcti end
his modgidanc,
uerc uulderfadur, sue
he uundra gihuæs,
eci drythin, or
astelidæ.
He ærist scop ælda
barnum
heben til hrofe, haleg
scepen;
tha middungeard moncynnæs
uard,
eci dryctin, æfter
tiadæ
firum foldu, frea
allmectig.
Nu skall vi hylla himmelrikets
väktare,
den mäktige skaparen, hans
sinnes storhet,
härlighetsfaderns verk, eftersom
han en gång,
den evige drotten, gjorde
undren.
Först skapade han åt
släktenas barn
himlen till tak, den
helige tillverkaren;
mänskoättens väktare mätte
ut en boning,
den evige drotten, den
allsmäktige herren,
smyckade därefter mänskornas
jord.
Den lärde angelsaxaren Bede berättar i sin krönika från år 731 – på latin
– om hur den illitterate herden Cædmon undfår diktens gåva. I en av handskrifterna
återges dock – i marginalen till den latinska texten – Cædmons »dikt» i
fornengelsk version i fyrtiotvå ord. Dikten – eller rättare sagt det enda
fragment vi känner till – finns också i ett antal senare versioner. Den
är säkert inte tillkommen i ett stall på Guds egen uppmaning och inte i
sömnen, som den vördnadsvärde Bede säger om den enkle gudsmannen Cædmons
första dikt: »då han vaknade ur sin sömn, kom han ihåg allt han sjungit,
och han lade strax till ytterligare några ord». Allt som är
bevarat av den mytiske Cædmons diktning är dessa få ord – knappast någon
poet har blivit så känd för en så ringa produktion. Det är upplagt för
övertolkning. Den första historien blir också den vackraste. Och det har
diskuterats om det över huvud taget rör sig om en dikt. Är detta »poesi»
eller »rytmisk prosa»? Eller kanske bara ett enkelt svar på första hälften
av kristenhetens mest kända kortdikt: »Fæder ure þu þe eart on heofonum...»
Fader vår, den evige drotten. Om det är poesi kan bara avgöras om Cædmons
ord läses högt. Utgivarna från 1800-talet och framåt har dock varit säkra
på sin sak och konstruerat ett sätt att visa att det är (skrift-)poesi
= »Denna text är en dikt». Går man till den ursprungliga eller rättare
sagt första berättelsen om denna dikts tillkomst får man veta att det är
en drömd ordsekvens, ett slags tyst tal efter ett uppvaknande.