Mannen ligger i riktskäret. Nedanför på marken ligger åren huggna ut ur årsringarnas täta skiktning. Tidens skärning omsluter den rakt vilande kroppen. Årens spån och spetor, splint och splitter ligger nedanför på marken. Sågens tänder, yxans egg har kluvit, skurit ut en jämnad, riktad klyfta, en gapande mynning in i tiden, in i det förgångna, in i det förflutna, svunna som det fästs i årsringarnas täta, fasta skiktning. Höstved, vårved, höstved, vårved, höstved, vårved. Handen vilar lätt mot kanten.