I riktskäret ställs de minsta männen med den minsta hästen innanför kambiets ljusa ring. Den vita skjortan bländar, anletsdragen, sadelpåsen, markens ris och trädens grenar i den starka, vitbrännande solen. Skriver att det är den sista dagen. Skriver att det är den sista dagen i det starka ljuset. Skriver att det är den sista dagen någonsin, den yttre i en rad av dagar, alla vita, brännande och heta. Allt som återkastar ljuset, den bländande skjortan, markens ris, bråte och grenar, anletsdragen, den fårade barken, hästens mule, trädens torra grenar. Kambiets kalkvita ring är höljd i riktskärets slutande skugga där de gångna åren, årsringarnas skiktning, reser sig som en mörk, fast, enhetlig vägg. De minsta männen med den minsta hästen står den sista dagen på kanten av en lång rad av dagar, fästad i ringar av år.