Den väldiga konstruktionen sjunger oavlåtligt med en mångfald av malmfulla, dova stämmor. Maskinisternas öron har uppövats på syrsors sång, på vinden genom springor, på den långa nattens himlaharpa. Stämda är de efter turbinernas vinande toner vilka ljuder längs dynamikens fasta, skalenliga följd. Deras slutna munnar hummar den kraftfulla, mäktiga sången som vidgar sig och fyller den vidsträckta, ändlösa rymden.

35:59. – – – Stor version av bilden här.
Vid de 2,5 kilometer långa och 24 meter höga Stopforsarna i Västerdalälven
fullbordas i december 1911, av Västerdalälvens Kraft-Aktiebolag, Lillstupets
kraftstation. Anläggningsarbetet har pågått i fyra år, sedan december 1907,
dock med avbrott för den nio månader långa storstrejken 1909. Från en stor
dammanläggning över älven leds nu vattnet genom två parallella järntunnlar,
vardera av 2,500 meters längd och 6 meters höjd, vilka har sprängts genom
berget. Vid sidan om älven har byggts en särskild 1,700 meter lång flottränna
av järn för att möjliggöra timrets framflottande på den sträcka som motsvaras
av tunnlarna. Under den tid som arbetet med tunnlarnas framdragande pågått
har ur berget lössprängts och bortfraktats 300,000 ton bergmassa. Själva
kraftstationen är nedsprängd i berget. Den är en tre våningar hög byggnad
av sten i vars maskinsal, vilken är belägen 20 meter under marken, de fyra
maskinsystemen, bestående av turbiner och direkt till dessa kopplade generatorer
och vart och ett om 5,000 hästkrafter, är placerade. Turbinerna vilar på
bottnen av i berget utsprängda brunnar, klädda med plåt och betong och
avstängbara med stora järnluckor. Genom en lutande tunnel – med transportbana
– och ett sinnrikt signal- och telefonsystem står kraftverket i förbindelse
med det ovan jord liggande ställverket, där den elektriska strömmen upptransformeras
till högre spänning (från 6,000 till 50,000 volt). För att manövrera hela
denna anläggning krävs förutom övermaskinisten endast nio man, fördelade
på tre skift. Av den disponibla effekten överförs hälften söderut till
Grängesberg med flera gruvfält och hälften österut till Domnarvet för järnsmältning
och andra ändamål. Kostnaderna för anläggningen belöper sig till 4,800,000
kronor, varav vattenfallsrätten betingat 850,000 kronor, tunnlarna 1,500,000
kronor, flottningsrännan 50,000 kronor och så vidare. Arbetsstyrkan uppgår,
under de fyra år anläggningsarbetet pågår, till mellan 200 och 400 man. Under
arbetet inträffar två olycksfall med dödlig utgång. Kraftstationen invigs
den 29 december 1911. Den är Sveriges första underjordiska kraftstation.
Lotta Lotass ::: Kraftverk ::: Autor
Eter 2009