Erik Andersson
SKUNKE
Inventering av ladugårdsbeståndet
i Hemsjö socken, Kullings härad, Västergötland

VARFÖR JAG TALAR
SKUNKEN I LITTERATUREN
SKUNKECENTRUM HEMSJÖ
SPEGELREFLEXKAMERAN
NÅGOT OM NAMN
SCHEMATISK KARTA ÖVER HEMSJÖ SOCKEN MED BILDER
HEMÅT
KOLOFON

Jag tror att det var frånvaron av skunkar på andra håll i landet som gjorde
mig intresserad på allvar. Om vi till exempel bilade uppåt i landet över
Närke och Västmanland så brukade jag fråga äldsta dottern om hon såg
någon skunke. Ibland, kanske för att göra mig glad, sade hon att hon nog
tyckte att det var en skunke där borta. Jag hade svårt att kontrollera
hennes uppgift eftersom jag höll ögonen på vägen, men en hastig blick
kunde göra mig misstänksam.
      — Är det din deciderade uppfattning att det var en skunke?
      — Pja, ganska skunke var det väl.
      I själva verket var jag inte så tvärsäker själv. Att skunken var en
öppning på ladugårdens långsida, det förstod jag: en sorts farstu som var
helt öppen utåt men belägen under tak, och från den ledde dörrar vidare
in till ladugårdens olika delar. Men det verkade finnas många olika
storlekar — halv-, hel- och dubbelskunke — och den typiska portalen med
avfasade hörn (döljande en snedsträva?) var inte alltid närvarande.
      Och varför denna skunke? Min far har berättat att det var ett bra ställe
att stå och prata på om det kom någon förbi, i skydd från sol, vind och
regn. Man kan tänka sig att vissa redskap kunde förvaras där, sådana som
man ville ha lätt till hands. Eller om man bara ville ställa ifrån sig något
som vid ett lämpligare tillfälle skulle bäras vidare till sin rätta
bestämmelse. Kanske kunde man hållas där och muschla med något om
man varken ville vara ute eller inne.
      Är då skunken ett unikt inslag i svensk byggnadskonst, ungefär som
landshövdingshusen i Göteborg eller hälsingegårdarna? Inte omöjligt.
Men för att ta reda på det skulle man behöva resa runt i några år och
kartlägga den svenska landsbygden i detalj. Jag beslöt mig för en betydligt
mindre uppgift, nämligen att inventera alla kvarvarande ladugårdar i min
egen hemsocken, Hemsjö, belägen strax söder om Alingsås och möjligen
centrum i skunkeland. Det borde man kunna klara av på en helg, tänkte
jag mig.