Erik Andersson
SKUNKE
Inventering av ladugårdsbeståndet
i Hemsjö socken, Kullings härad, Västergötland

VARFÖR JAG TALAR
SKUNKEN I LITTERATUREN
SKUNKECENTRUM HEMSJÖ
SPEGELREFLEXKAMERAN
NÅGOT OM NAMN
SCHEMATISK KARTA ÖVER HEMSJÖ SOCKEN MED BILDER
HEMÅT
KOLOFON

Jag hade anslagit en helg åt att åka runt i socknen och fotografera
ladugårdar. Några dussin lyckades jag fästa på celluloiden, men jag insåg
att min inventering skulle ta betydligt längre tid än planerat.
      För det första fanns så ohyggligt mycket ladugårdar. I den gamla
kyrkbyn låg det nio gårdar, och så fanns det förstås en del friliggande
gårdar och torpställen … men om jag hade vetat att det skulle sluta på
summa tvåhundrafem kvarstående ladugårdar så hade jag nog aldrig
rotat fram min gamla Ricoh. Litet matematik: Det finns drygt fem hundra
socknar i Västergötland. Om alla har lika många ladugårdar som Hemsjö
innebär det hundra tusen ladugårdar. Bara i Västergötland! Tänk sedan på
alla som har försvunnit under det senaste halvseklet.
      För det andra så var min strategi att störa så litet som möjligt och bara
knacka på och fråga om lov i de fall då jag var tvungen att stövla in på
tomten. Jag märkte snart att jag förmodligen störde mycket mer genom att
smyga omkring än om jag gav mig till känna. Snart kändes pratstunderna
mer angelägna än fotograferingen, och vissa dagar nöjde jag mig med en
eller två bilder. De flesta föreföll upplivade av mitt intresse för deras
ladugård, och ingen hade något emot att jag fotograferade den.
      Alla bilder är tagna mellan hösten 2009 och sommaren 2010. Jag
föreställer mig att en sådan här inventering av ladugårdsbeståndet i en
socken är ovanlig och att den kan komma till glädje för … ja, vem som
helst egentligen. Naturligtvis finns det brister i den fotografiska kvaliteten,
och så här i efterhand kan det kännas snålt att varje objekt bara fått en
enda bild. När man tänker på Ingmar Zachrissons och Tore Hagmans
vackra bok Mysten (2002) tycker man att var och en av de tvåhundrafem
ladugårdarna borde få en egen bok så att man kan se alla deras särdrag,
hur väl de är avpassade till gårdens behov och terrängens förutsättningar.
Jag tänkte många gånger på att boningshusen föreföll stöpta i samma
form, medan ladugårdarna hade mer personlighet och mer att berätta om
vårt nära förflutna.