Erik Andersson
SKUNKE
Inventering av ladugårdsbeståndet
i Hemsjö socken, Kullings härad, Västergötland

VARFÖR JAG TALAR
SKUNKEN I LITTERATUREN
SKUNKECENTRUM HEMSJÖ
SPEGELREFLEXKAMERAN
NÅGOT OM NAMN
SCHEMATISK KARTA ÖVER HEMSJÖ SOCKEN MED BILDER
HEMÅT
KOLOFON

Hemsjö är en småbrukarbygd som har nått en stabil punkt efter
nittonhundratalets stora strukturomvandling inom lantnäringarna. Alla
bönder har slagits ut. Ändå är det en tämligen levande landsbygd.
Markerna hålls öppna tack vare ideella insatser eller så bygger man villor
på dem. Mjölkkorna är förstås borta, men en del köttdjur ser man och rätt
mycket hästar, några har får eller höns. En gårdsvarslufsande gris finns på
ett par håll. Två alpackor hör till de mer exotiska inslagen.
      Även på de ställen där det inte finns några djur står ladugårdarna
merendels kvar. Kanske bygger man om dem, i vissa fall rent av till
bostadshus, eller kanske har man dem som väldiga skräp- och
skrotkammare. Men i det längsta drar man sig för att riva dem.
      Alla vägar bär till Rom, sägs det. I Hemsjö är det snarare så att det i
slutet på varje väg, hur slingrigt grusig den än är, står en ladugård. Om
det nu är en ladugård — det är inte alldeles lätt att avgöra. Först kände jag
mig som en idiot när jag knackade på i stugorna och frågade om det där
skjulet där ute var en ladugård eller ej. Men snart skämdes jag inte längre,
för jag började förstå att det knappt fanns någon gräns för hur liten en
ladugård kunde vara. För att kvalificera sig som ladugård måste det vid
något tillfälle ha stått en ko där i ett bås, bestämde jag mig för. En del fall
var tveksamma och får kanske omprövas. Det allra tveksammaste fallet
var en bod som förvisso aldrig använts som ladugård, men den var
uppförd på den gamla ladugårdens plats och av virke från en annan
ladugård som fått monteras ner då motorvägen skulle byggas. Nämnas
kan också en nybyggd ladugård som bara hyste hästar; den borde ha
räknats som stall och inte fått vara med — men den hade en så utsökt
skunke!