Världens energi är konstant. Världens entropi strävar mot ett maximum. Vid varje förändring, varje omvandling blir energin allt mer otillgänglig och detta ger tiden dess riktning. Om man, skriver Robert Smithson i »A Tour of the Monuments of Passaic», sätter ett barn i en sandlåda där den ena sidan är fylld av vit sand och den andra av svart och låter det springa hundratals varv medsols kommer sanden att blandas och bli enhetligt grå. Om man sedan låter barnet springa lika många varv åt andra hållet kommer inte uppdelningen i ett svart och ett vitt fält att återställas; sanden kommer i stället att bli ännu gråare, dess entropi kommer att bli ännu högre. För att tiden skulle kunna vända och börja gå baklänges, mot ökad ordning, mot ett återställande, skulle allt vara tvunget att ske på exakt ett, och endast ett sätt. En barriär av exakthet hindrar alla kungens hästar och alla kungens män från att sätta samman Humpty Dumpty igen. Men den ökande entropin leder också till en ökad tolkningsmöjlighet. Den förlorade, spridda, andra meningen är entropisk. Den uttömmande tolkningen är, och måste vara omöjlig. Komplexiteten kan vara bottenlös, om där alltid redan finns en förlust grundad i ett outtömligt överflöd. Jaget som närmar sig texten består, skriver Roland Barthes, redan av en mångfald andra texter, av ändlösa, bottenlösa koder, vilkas ursprung försvinner ner i det okända. Konstverket är, likt ett kaotiskt system, uppbyggt av rekursiva symmetrier. Störningsekon går igenom det, då dess ingående element förändras varje gång de uppträder i en ny kontext. Gränsen är inte fixerad, konstverket är gränslöst, och varje verk, varje text kan genomströmmas av ett potentiellt oändligt antal andra verk, texter och kontexter, då även jagets ändlösa text. Det söndertagna kan aldrig sättas samman så att det ånyo blir vad det en gång var; det blir, och måste alltid bli något annat. »Naturen», skriver Wernher von Braun, »känner inte till något sådant som utplåning; den känner bara till omvandling. Allting vetenskapen har lärt mig, och fortsätter att lära mig, styrker mig i tron på vår fortsatta andliga existens efter döden.»



42:116, text på kortet: 366 Wood-choppers sawing big Redwoods n the Logs, California. Charles Weidner, Photographer, San Francisco-California. Printed in Germany. – – – 42:117, text på kortet: Scene in the Great Redwoods, Humboldt County, California. Jewett Bros., Printers, Eureka. – – – 42:118, text på kortet: Ericson Photo, Arcata Cal. – – – stora versioner av bilderna här.


Lotta Lotass ::: Redwood ::: Autor Eter 2008