»Det andra elementet kommer in som en brytning av (eller taktmarkering i) studium. Den här gången är det inte jag som söker upp elementet (som när jag med mitt suveräna medvetande gick in i studium-fältet), utan det är elementet som skjuts ut från scenen, likt en pil som genomborrar mig. I latinet finns ett ord som betecknar ett sådant sår eller stick, detta märke som åstadkoms med hjälp av ett spetsigt instrument, och det ordet passar mig så mycket bättre som det dessutom får en att associera till interpunktering och som de foton jag talar om i själva verket är liksom interpunkterade, ibland till och med prickade, fläckade, av sådana känsliga punkter, och dessa märken, dessa sår, är just precis små punkter. Detta andra element, som kommer in som en störning i studium, kallar jag alltså punctum, ty punctum är också ett stick eller litet hål, en fläck eller skåra – och dessutom ett tärningskast. Ett fotos punctum är denna tillfällighet som träffar mig (men som dessutom sårar mig, plågar mig).» – Roland Barthes, Det ljusa rummet. Tankar om fotografiet.

Punctum: Händerna och den ensamma handen som greppar brytmånens sträva kant.




Stora versioner av bilderna här.


Lotta Lotass ::: Redwood ::: Autor Eter 2008