4. Redan HG Wells... När jag var barn hade jag en affisch med Jorden sedd från Månen.

1875 myntade geologen Eduard Suess termen biosfär för det skikt runt Jorden som hyser liv. Hundra år senare, grovt räknat, lanserar James Lovelock sin Gaia-hypotes om Jordens biosfär, tagen tillsammans med atmosfär och hydrosfär, som ett cybernetiskt, homeostatiskt återmatande system, grovt räknat som en enda organism. Wells, första sidan i Världarnas krig:

»Under artonhundratalets sista år fanns det väl ingen som anade att människorna på Jorden intensivt studerades av varelser med betydligt högre intelligens än de själva men lika förgängliga. Dessa varelser granskade alla människornas göranden och låtanden lika noggrant som en forskare i sitt mikroskop granskar de förgängliga små djur som myllrar omkring och förökar sig i en vattendroppe.» (Gertrud Hallvigs översättning.)

Det sägs att det var fotografierna från det amerikanska månprogrammet som satte Lovelocks tankar i rörelse och namnet Gaia, efter den grekiska jordgudinnan, fick han av sin granne, författaren William Golding.

Så kan jag gå omkring i det förflutna, samla små faktabitar, placera dem intill varandra, länka dem samman så att texterna bildar den väv mellan tid och person som ligger i ordets djupare betydelse. Av textus – väv(nad), flätverk, texo – att väva.

Samuel R Delany skrev sin långa novell (korta roman) »The Star Pit» 1965, när astronauternas bilder av Jorden fortfarande var nya och fräscha. Stora uppslag och reportage i tidskrifter som Life och National Geographic. Delany:

»Två glasskivor med jord emellan och små tunnlar från cell till cell: när jag var barn hade jag en myrfarm.»

Det genomsynliga glaset är då inte bara en bild av berättelsens tema, utan också en vidare symbol för fiktionens gränser.





::: 5 :::




Jorden fotograferad av besättningen på Apollo 8 (augusti 1968).