MAGNUS JANSSON
MAGNUS OPUS




© Magnus Jansson, 2011
KONTAKT: autor_eter@ordfabriken.org
ANSVARIG UTGIVARE: Gunnar D Hansson
GRAFISK FORM: Dick Claésson & Magnus Jansson
MAGNUS OPUS är anpassad för Firefox 3
Autor Eter, 2011



På hösten 2007 greps jag av beslutsamhet och bestämde mig för att bli en skrivande människa. Efter att ha läst, samtalat,
föreläst och undervisat under många år kände jag att jag ville utsätta mig för den skrivandes perspektiv – men jag skulle inte ta
tjänstledigt, resa till en ö och skriva en roman (eller en diktsamling). Det var överhuvudtaget inte fråga om att bli författare
utan om att lära mig se litteraturen från andra hållet, så att säga.

Jag bestämde mig för att under ett år skriva en roman, en diktsamling och ett drama varje dag. Det skulle dock ske vid
sidan av allt annat livet krävde av mig. Den första januari 2008 började det hela och det avslutades nyårsafton 2008,
som planerat var. Resultatet presenteras här och jag kallar det MAGNUS OPUS.

Sällan eller aldrig blev jag färdig med något verk. Jag kom fram till att diktsamlingarna skulle bestå av minst tre dikter
(annars är det väl inte en samling?) men inte ens det lyckades alltid. Dramerna och romanerna blev allra oftast fragment
av en tänkt helhet. Ett misslyckande alltså? Ja och nej. Det hela var naturligtvis omöjligt – det visste jag från början.
Men jag visste inte varför det var omöjligt. Det vet jag mer om nu. Jag fick till exempel lära mig att, på tusen olika sätt,
undvika dagboken som genre. Helt lyckades jag nog inte. En varning för att verket ’kan innehålla spår av verklighet’ får nog
utfärdas.

Vissa bra dagar kunde jag ägna ett par timmar åt skrivandet – andra dagar högst tio minuter. På resor fick jag ibland skriva
för hand och sedan överföra texten till datorn när jag kom hem. I förutsättningarna ingick också att inget fick ändras. Jag
har inte bearbetat texterna. De står där som de gjorde efter varje dag (uppenbara stavfel och placering på sidan har jag dock
ordnat inför denna nätpublicering).

Det fanns även en fjärde textkategori, nämligen något jag kallade ’kommentar’. Kommentarerna blev periodvis många,
men vid genomläsning efteråt har jag insett att dessa mest hade en ventilfunktion för mig själv. (De var ofta gnälliga, ältande
och klagande.) De flesta kommentarerna har jag därför strukit, men några finns kvar – som fossilrester.

Under det här speciella året fick jag tillfälle att varje dag fundera över hur något skulle kunna bli till inom de tre storgenrerna:
Först finns ingenting – och sedan finns någonting skrivet. Det var det primära. Den litterära kvalitén var av underordnad
betydelse i det här skrivprojektet. (Jag antar att det syns på resultatet.) En egen poetik, en egen ’röst’ hade krävt
en helt annan typ av beslutsamhet. Det jag fick se – och som nu finns fixerat – var kanske vilka litterära stilar, former och teman som
jag, utan att tidigare ha vetat om det, bär omkring på. Det som står skrivet i MAGNUS OPUS är mitt svar på diktens tal. Litteratur
är kanske alltid svar på tal?

Magnus Jansson