Genom de väldiga, höga bergen skär ett geometriskt mönster av tuktade, djupa tunnlar. Stenens sträva ytor återkastar det gråvita ljuset i koncentriska, symmetriska, konturlösa figurer. Tunga, spruckna, vida glaciärer rör sig genom bergskedjornas isiga, nötta, blankslipade, glanskade dalar. Stålfåglarnas läten gentar vajrarnas vinande ton som löper genom bergens ändlösa, mörka stengallerier.

 

 



6:11, text på kortet: Maschinenhalle des Walchensee-Werks, 8 Turbinen von 168 000 PS Leistung. – – – Stor version av bilden här.

Under åren 1950 till 1966 bygger tretusen män världens största gravitationsdamm – Grande Dixence – i de schweiziska alperna. Konstruktionen är unik i sitt slag. Under de mäktiga bergskedjorna löper en labyrint av väldiga tunnlar; sammanlagt 160 kilometer lång. Stengallerierna löper mellan Mischabel och Mont Gelé, genom bergens hjärta och snuddar vid Matterhorn. I dessa tunnlar samlas smältvattnet från 35 glaciärer upp, förs vidare och bildar den konstgjorda sjön Lac des Dix, vilande bakom den jättelika dammen. Grande Dixence är 700 meter lång, 200 meter bred vid basen och 285 meter hög. Vattnet faller 886 meter till turbinerna i Fionnay, därefter åter 1008 meter till kraftstationen i Nendaz. I Edgar Hagens dokumentär Zeit der Titanen (2001) berättar några av anläggningsarbetarna om det oerhörda bygget. I bitande kyla fryser kläder, verktyg och maskiner till is. Under stormiga nätter sover männen i de i bergen insprängda gallerierna, liggande på träskivor. Cementblandarnas avgaser samlas i de underjordiska gångarna och gör det svårt att andas. Ingen ventilation finns och under sprängningsarbetet fylls tunnlarna av stendamm. Med de bortsprängda stenmassorna bygger de ett nytt litet berg bland de storslagna alperna. Ett samhälle med affärer, samlingslokaler, kyrka växer upp på byggplatsen; allt är borta idag. De enkla bostadshusen vilar på terrasser upp längs bergens sidor. Levnadsförhållandena lämnar mycket i övrigt att önska och vintern 1953–54 byggs ett nytt, stort bostadskomplex som genast döps till Le Ritz. I filmen berättar männen om sina olika skäl till att söka sig till det isolerade arbetet i bergen: ensamhetslängtan, uppbrott, fattigdom, oro. Bland dem som arbetar vid Grande Dixence finns Jean-Luc Godard, vars första film – Opération ’Béton’ (1955) – handlar om dammbygget. Idag går många av männen en långsam död i stenlunga till mötes.

»På bara några dagar skjuter hus, kontor, kök, affärer, lagerlokaler, sjukhus, restauranger och till och med en liten kyrka upp ur marken. Sällsamma installationer reser sig upp mot himlen, väldiga broar spänner från ena sidan av passet till den andra, etthundra eller tvåhundra meter ovanför marken; lastbilar kör högt uppe i luften längs svindlande vägar. Maskiner ryter natt som dag; nattetid lyser väldiga strålkastare upp platsen och järnmonster kastar långa skuggor ända upp till glaciären. [– – –] I bergsklyftan skrapar man stenen ren, gräver ut, rensar och putsar dammens bas med stora, kraftfulla vattenstrålar. Högt ovanför marken ser man linbanevagnar röra sig, hör deras stålvajrar gnälla i taljorna. Vilka märkliga fåglar är detta, som lyfter och sänker sig utan att vila, längs vägar som alltid är desamma? Då och då, när han går förbi, vinkar en man till dig.» – ur Maurice Zermatten, L’eau de lumière: l’épopée de la contruction d’un barrage, 1960.


Grande Dixence
La Grande Dixence (film)

 



Lotta Lotass ::: Kraftverk ::: Autor Eter 2009