Efter att ha skrivit under alla nödvändiga papper och fått alla insegel och stämplar, tilldelas han en bred, linjerak och långsträckt korridor att flyga genom. I den stund han står beredd vid början av den vet han inte hur stora påfrestningarna på planet kommer att vara, inte heller hur lång flygningen skall bli. Han vet inte hur långt bort korridoren sträcker sig, och när hans maskin så går in i den hör han ett ljud som av trä och metall som bryts upp och slits sönder. Han antar att det är fullt naturligt och som det skall vara. En stund senare känner han en kraftig stöt gå igenom kroppen, och hur en hård och kall vind plötsligt fyller kabinen och får alla papper i hans journal att skingras i luften. Den metallucka genom vilken han gått in i maskinen lossnar och kastas med våldsam kraft mot hans stabilisator. Han förstår att han inte skall nå till slutet. Nedanför sig ser han en mörk, vidsträckt yta. Motvilligt börjar han sänka sig mot denna. Hjulen snuddar vid den vida ytan och stadgar sig sedan och slår sig till ro i något som har tycke av oljig, kolhaltig, mörk, förstenad myrmark. Han slår runt och blir liggande stilla. På alla fyra kryper han bort från vraket, dränkt i den vätska som rinner ur brustna ledningar, rör och tankar. Landningsstället skevar böjt och vingen är trasad och riven och kroppen bräckt, sargad och avbruten mittskepps. Ångorna fyller det slutna rummet och får hans ögon att tåras och hans kropp rister och viker sig dubbel i kramper. Innan de, med gemensamma krafter, för bort honom spyr han tomt mot det glänsande golvet.





48:88, text på kortet: Mississippi State Insane Hospital. Jackson, Miss. – – – 49:90, text på kortet: 7087. Insane Asylum, Jackson, Miss. – – – 49:89, text på kortet: Main Building, Mississippi State Insane Hospital, Jackson, Miss. – 18. – – – stora versioner av bilderna här.

Lotta Lotass ::: Hemvist ::: Autor Eter 2009