[...] när jag smälter har jag inga händer, jag ställer mig i en dörröppning för att inte bli trampad på, allt flyger från mig, spränger sönder mig, sliter, drar mig isär, det finns ingen beröring mellan min kropps alla delar [...]

[...] ett land, där ett oförsonligt ljus härskar, bländande, utan någon plats för skuggor, en väldig rymd utan gräns, oändlig, platt, ett mineraliskt, lunariskt land, utsträckt tomhet, där allt är oföränderligt, orörligt, stelnat, kristalliserat, människorna rör sig på ett märkligt sätt, gestikulerar, rörelser helt utan mening, de är vålnader som rusar runt på en oändlig slätt, söndermalda av det obarmhärtiga, elektriska ljuset, en vägg av mässing, av mässing, skiljer mig från allt och alla [...]

[...] jag ser blodspåren i snön, jag följer dem och känner, vet att någon som fortfarande lever har bragts om livet, jag [...]

[...] som ett fotografi som har rivits i bitar och åter satts samman [...]

[...] det förflutna blir begränsat, hopskrumpnat, förskjutet, det är formlöst, det är som när ett träskjul faller samman, och denna formlöshet, som kommer från det, angriper mig sedan, eller det är som om en tavla med djup, med perspektiv plötsligt plattats till och därefter bara varit på ytan och inget annat [...]

[...] jag blir knäsvag och min bröstkorg är som ett berg framför mig, och mina kroppsrörelser har inga förbindelser, armar och ben är åtskilda och långt bort ifrån mig och rör sig på egen hand, det är då jag känner att jag är de andra och jag imiterar deras rörelser eller stannar upp och står still som en staty, jag måste stanna upp för att ta reda på om min hand är i min ficka eller ej, jag [...]

[...] i delar, söndrad, splittrad, en del här och en del där, ett väldigt pussel, en mosaik, varje del är fristående och hör inte ihop med de andra [...]

[...] vi föddes aldrig, vi tillverkades av en maskin, vi hör samman genom maskinregler, vi vet inte varför, vi tillverkades av en maskin, vi vet inte hur den fungerar, vi kan inte se maskinen, ibland förvandlas den till en människa och så tillbaks igen, ibland blir den ett ljus och vi ser ibland ljuset, vi är allltid lyckliga, alltid

 


25:47, text på kortet: The State Hospital for the Insane – Danville, Pa. – – – Stor version av bilden här.

Lotta Lotass ::: Hemvist ::: Autor Eter 2009