Här på månens frånsida är det mörkare, ljusare, varmare, kallare än man någonsin vetat att det kunde vara. [Orden är små, bokstäverna ännu mindre i vindlande och snirklande rader som tvinnar sig in i och genom varandra för att rymmas på den begränsade ytan.] Alla dessa främmande, okända fågelläten. Jag vet inte hur det skall ställa sig nu med mylla och med matjord. Månen i första, andra, tredje kvarteret. Hans avstånd från oss är jordens tvärmått taget trettio gånger. Detta avstånd är i själva verket ringa. Ett godståg tillryggalägger sträckan på mindre än ett halvt år. Här ter sig de mest avlägsna föremål lika tydligt och urskiljbart som de närbelägna. Här finns ingen disig, skuggande färgskiftning, ingen svävande, bländande, gäckande belysning, inget av den himmelska azuren. Ljuset här är torrt och lika ihållande alla tidpunkter på dygnet. Man måste tala ett annat språk och lära sig de vissa orden. Bergskott. Dånande smäll förorsakad genom uppkomsten av en spricka i berget. Kallkilning. Att medelst järnkilar, som inslås i sprickor i berget, lösbryta detsamma. Ramling är sluttningen på en berghög. Skate. Skulla. Skuta. All malm eller skutor som faller i berget skall höra oss till.













25:46, text på kortet: North Michigan Asylum, Traverse City, Mich. Tom Jones – »Glacé» – Cincinnati, O. – – – stor version av bilden här.

Lotta Lotass ::: Hemvist ::: Autor Eter 2009